En liten paus

Det har varit och kommer att fortsätta vara en liten paus på den här bloggen, då Julias gammalmormor inte mår bra.

Bara så att ni vet.

Rödbetssallad med feta, valnötter och granatäpple

Detta recept är rätt gott, men man kan behöva salta lite på den färdiga salladen för att få fram smakerna ordentligt. Ringla gärna på lite olivolja och balsamvinäger på slutet också. Jenny älskade denna rätt.

Ingredienser

Balsamvinäger 1 tsk
Fetaost 150 g
Granatäpple Endast kärnorna
Olivolja 1 msk
Physalis 100 g
Ruccolasallad 35 g
Rödbetor 500 g
Svartpeppar 1 krm
Valnötter 50 g

Tillagning

2 portioner.

1. Koka rödbetorna mjuka i en kastrull med vatten, 30 min – 1 timme beroende på storlek.

2. Skala dem och skär i bitar.

3. Blanda olja, vinäger, salt och peppar.

4. Vänd ner rödbetorna.

5. Fördela ruccola, rödbetor, smulad fetaost, valnötter och halverad physalis på 2 tallrikar

6. Toppa med granatäppelkärnor.

Folktätt i Rågsved

Det vi genast slogs av när vi steg av tunnelbanan i Rågsved är de enormt stora och många bostadskomplexen som breder ut sig runtomkring överallt. I Rågsved bor det uppenbarligen väldigt många människor.

Själva centrumdelen kan närmast beskrivas som cirkulär till sin utformning. Intressant arkitektur, tyckte vi. Ser lite trist ut med så många svarta fönster, dock. Loggan liknar en stadion, som ni ser på bilden nedan. Undrar varför.

Den här mörka känslan från de svarta fönstret förstärktes tyvärr en smula när vi kom in i själva stadion. Det finns en del affärer och serviceinrättningar, men det ser inte så roligt ut. Eller så påverkades jag av det gråmulna vädret. 🙂

Vi tog vägen till vänster och kom efter lite vandring ut på en promenadväg genom ett lägenhetsområde. Jag gissar att husen är byggda på 70- eller 80-talet. Ser inte så värst roliga ut. I fjärran såg vi ännu fler höga hus med många hushåll.

Vi vände oss 120 grader och tog en väg förbi en fotbollsplan, eller liknande. Nu såg vi symmetri i form av sex exakt likadana massiva bostadshus som är utplacerade rätt majestätiskt i denna del av Rågsved. Ingen arktitekturell höjdare, förutom symmetrin, dock.

På andra sidan tunnelbanespåren såg vi ytterligare en annan husstil. Dessa förde för mig tankarna till de färgglada byggnaderna i Flemingsberg. Kanske är dessa byggda vid samma tidpunkt i historien?

Det bestående intrycket av Rågsved blir att det bor ett antal valkretsar här, storleksmässigt, och att de har ett cirkulärt centrum med svarta fönsterrutor.

Brokig arkitektur i Hagsätra

Nu har Julia och jag börjat åka den tredje gröna linjen; nummer 19, för den som var med när det begav sig. Vår vana trogen började vi med att åka längst ut på linjen, för att arbeta oss inåt. Hagsätra blev första stopp för oss.

Jag har varit här några gånger tidigare, då jag har vänner som har bott här, men jag kom inte ihåg mycket av själva centrumet. Entrén till detta, från tunnelbanan, ser ut som nedan.

Det är dock mycket större än vad ovanstående bild ger intryck av. Det finns gott om olika affärer, men inte så många kaféer eller restauranger. Det verkar således inte direkt vara ett centrum man hänger i, utan mer som man handlar i. Vilket vi gjorde.

Fyra burkar Skippy jordnötssmör, med krokant, det enda riktigt goda jordnötssmöret som jag har smakat. Av någon outgrundlig anledning har de tagit bort krokantsmaken från de burkar som säljs hos min lokala handlare. Men nu vet jag att det finns i Hagsätra, än så länge.

Arkitekturen på bostäderna i Hagsätra kan nog bäst sammanfattas som brokig – och gul. Det finns en del annorlunda och spännande hus, men också en del vanliga, trista dylika.

Det finns hus som ser ut att sluta lite i tomma intet.

Och det finns kvadratiska höghus.

Gemensamt för många bostadskomplex är dock att de är just gula, med lite vita inslag. Blir lite tråkigt efter ett tag.

I serien symboler för centrumet hittar vi en ryttare på en häst. Vad ska den representera, tro? Att man vill rida iväg från Hagsätra och söka sig ut i världen? Eller att man vill ta in över natten på något etablissemang och vattna sin ädla springare? Eller något helt annat. You tell me.

Hagsätra är inte sinnebilden av mitt framtida boende, men det är heller inget större fel på förorten. Kanske bara att den ligger lite för långt bort från stan och har lite för tråkiga hus?

I Skärmarbrink bor man

Det finns två vägar att gå från gångbron högt ovanför spåren i Skärmarbrink.

Man kan gå till höger …

… eller man kan gå till vänster.

Inget känns så där våldsamt inbjudande. Julia och jag bestämde oss för att pröva högerspåret först. Höger är ju oftast rätt, som bekant.

Den upplevelse man får är i form av höga, fyrkantiga bostadshus. De ser visserligen hyfsat nyrenoverade ut på utsidan, men roliga ser de inte ut på något sätt. En liten väg löper bredvid dem, kantad av parkerade bilar. Nej, det här var ingen höjdare.

Går man lite längre bort kommer det lite lägre hus, men bredare sådana. Och lika tråkiga. Dessutom hamnar man i Globens skugga. Det känns lite som att man är så nära, men ändå så långt borta, om ni förstår vad jag menar.

Vi skuddar stoftet av våra fötter och tar oss över spåren till den andra sidan av Skärmarbrink. Här möts vi dessvärre av samma typ av bebyggelse. Hus efter hus och bilar efter bilar. Inte minsta skymt av något centrum eller någon butik eller liknande.

Nej, det är tydligt att i Skärmarbrink bor man. Men det är också allt. Trogna läsare minns att jag skrev något liknande om Tallkrogen och även om jag inte vill slå ner mina pålar på någondera plats är Tallkrogen betydligt mer hemtrevligt än Skärmarbrink. Framför allt är det öppnare. Med dessa höga huskroppar, smala vägar och många bilar får man en känsla av klaustrofobi i Skärmarbrink. Och sådant gillar vi icke.

Nämnas ska väl också att Skärmarbrink fungerar som lite av en knutpunkt för tunnelbanan i så måtto att linjerna från Skarpnäck och Farsta strand strålar samman här, så många använder nog endast stationen som en bytesplats utan att fundera närmare på vad som egentligen finns här. Men det är därför ni har mig och Julia; det är vår uppgift att upptäcka och utforska även de mest obetydliga av platser!

Riktigt fint i Blåsut

Blåsut visste jag inte mycket om, för att inte säga ingenting alls. När vi hade tagit hissen ner från perrongen och tagit till vänster i gångtunneln, blev jag därför mycket positivt överraskad. Minsann om man inte höll på att bygga upp ett helt nytt samhälle av snygga, coola hus med generösa terrasser; allt i glada, fina färger.

Eller vad sägs om nedanstående bild. Har ni sett en vackrare tavla av nybyggda lägenheter?

Likt andra samhällen i uppbyggnad, exempelvis Hammarby sjöstad eller för den delen Farsta strand, får man finna sig i att delvis bo på en byggarbetsplats om man flyttar till Blåsut nu. Det ska vi inte göra, men om vi någon gång ska flytta till en nybyggd lägenhet som inte ligger alltför långt borta från stan är Blåsut helt klart ett intressant alternativ. Tycker jag. Jenny har en lite avvikande åsikt, men det får stå för henne. 🙂

Om man vänder på klacken, passerar under tunnelbanespåren och kommer ut på andra sidan möts man av en helt annan värld. En rätt mysig sådan, måste jag säga. Här är fastigheterna äldre, förmodligen från 50-60-talet, och det finns trevliga gångvägar och grönområden.

Här vill man inte bo, förstås, men jag tycker om kontrasten mellan ultramodernt i ena delen av Blåsut och gammalt och rustikt i andra delen.

Det finns dock ett allvarligt problem med den här förorten och det kan till och med vara en dealbreaker. Det finns nämligen inget centrum. Det finns ingen livsmedelsaffär. Det finns ingenting, förutom en pizzeria. I alla fall inte på nära avstånd.

Det är möjligt, och till och med kanske troligt, att sådana serviceinrättningar kommer att flytta in när bostadshusen är färdigbyggda. Men tills dess går det inte att bo här, tyvärr.